Jag ska bättra mig så fort jag är påväg mot toppen igen. För just nu rulllar jag i nerförsbacke.
It´s just a bad day. Not a bad life.
Det är så lätt att gräva ner sig i det negativa. Istället för att titta upp och se det posetiva.
Jag är en människa precis som alla andra. Jag kan inte alltid vara den starka klippan som alla kan luta sig emot. Det blir till slut för mycket. Även för mig.
Jag kan inte ta hur mycket som hellst. Det går inte.
Dem här senaste veckorna har varit sånna där riktiga ''kämpa emot vad Emma vill'' veckor.
Ingenting går som jag vill. Känslor byggs på och allt blir som en negatvi tygnd som hänger på mina axlar.
Varje dag händer något som gör att det blir ännu motigare att gå upp på morgonen.
Helst av allt hade jag bara velat komma bort från allt.
Speciellt ifrån skolan. Det är där allt är som värst.
Frågan är om jag ska byta skola eller om jag ska hoppa av?
ÅÅÅ , jag vet inte!
Jag känner bara att jag är så trött på allt just nu. Varje dag känns det ovärt att somna för jag vet vad som väntar dagen efter.
Människor omkring mig mår dåligt. Jag mår dåligt pga det och jag orkar helt enkelt inte vara den starka goa emma som jag alltid är. Det är så många känslor på en och samma gång.
Förlåt för att jag tar och tar upp allt det här här på bloggen.
Men detta är av en andledningarna till varför bloggandet är som det är.
Jag ska bättra mig , så fort jag är påväg mot toppen igen. För just nu rulllar jag i nerförsbacke.
