Mest för att jag insåg att jag hade en blogg att skriva av mig på
Detta skriver jag för att jag inte kan sova och de slynor som står mig närmst sover eller festar. Jag behöver skriva av mig. #fjortis #cutforemma #låtmigvarafjortisdådå
Jag försöker alltid vara stark. Jag bär nästan alltid ett leende på läpparna även om jag är nere på den djupaste botten. Det är inte många som jag verkligen öppnar upp mig för och berättar allt som verkligen tynger ner mig. Men Just nu är jag som mest sårbar och jag har för mycket känslor som bara svämmar över. Jag känner att håller på att tappa greppet.
Jag kan inte längre hålla upp den starka fasaden utåt.
För några veckor sedan blev en utav de personerna som står mig närmst mycket sjuk. Och när läkarna säger att det inte finns något mer att göra utan att det bara är för oss att vänta på att personen ska gå bort, hur ska man reagera? Jag går nu och väntar på att den person jag har delat hela mitt liv med, delat glädje och sorg med ska dö.
Jag har aldrig i hela mitt liv upplevt en sådan här smärta. Och jag har aldrig känt mig så hjälplös och liten som jag gör just nu. Vi tror att vi är så stora och betydelsefulla, men när det väl kommer till slutet så är vi så små och vi kan inte göra någonting.
En sak vet jag. Ingenting kommer att bli sig likt. Åå jag älskar dig så!
Jag sa alltid att jag ville att någon i familjen skulle gifta sig så att jag skulle få sjunga på ett bröllop, då sa du att du ville att jag skulle sjunga på din begravning och det kommer jag att göra. Jag trodde bara inte att det skulle bli så snart!
