- Emmis! ♥

Detta är några av många posetiva kommentarer jag ALLTID får efter en tävling.

Oavsett hur det har gått så är det alltid någon eller några som alltid måste komma med någon utav dom där uppmuntrande meningarna.

Och när folk som inte sett ritten frågar hur det har gått och jag svarar ärligt hur jag tyckte att det kändes kommer dom med den här  '' Nejdå , ni är ju superduktiga. Det gick säkert jättebra.''

 

Jag som prestationsmänniska behöver inte dom här uppmuntrande kommentarerna efter en misslyckad ritt.

Jag behöver någon som vågar säga till mig att ja det där var inte det bästa du har gjort, men den och den delen gick bra och resten får vi träna mer på.

Varför finns det så lite utav dom personerna? Varför ska vi alltid vara så snälla och hela tiden försöka uppmuntra och få allt låta så possitivt hela tiden?

Varför har vi målat upp den starka bilden utav att det är dåligt att misslyckas?

Såfort det går dåligt ska vi ösas med possetiva kommentarer och glada ord.