- Emmis! ♥

Jag sitter här med min dator i knät och kollar på den tomma vita sidan.

Full med tankar och känslor som jag bara vill får ur mig. 

Men endå går det inte att få fram något. 

Känslorna når liksom inte ut till fingrarna. It's a kind of depressing feeling.

Finns massa saker som jag går och bär runt på som jag inte kan få ut på rätt sätt. 

Även om jag har folk att prata med så låter det så fel när det lämnar mitt huvud. 

 

Jag har så många saker jag vill göra med mitt liv och så många saker jag vill genomföra.

Men varje gång jag börjar ta steget mot dom sakerna så tar rädslan vid och jag backar det steg jag planerade att ta.

Jag har nog alltid varit sån. En riktig fegis.

Jag går alltid runt och tänker på vad folk ska tycka , vad folk ska tänka , vad folk ska säga.

På ett sätt så liksom skäms jag över mig själv. Inte för mitt utseende utan för min personlighet.

Det är som om jag lever i en värld där jag enbart lever för att göra alla andra nöjda.

Jag vågar aldrig säga vad jag tycker och tänker utan jag håller alltid med om det som redan sagts.

För tänk om jag kommer med något som folk inte tycker om. Jag menar vilken katastrof det hade varit. Eller?

För minsta lilla förudmjukelse och jag hakar upp mig på det i flera dagar.

Spelar ingen roll vad det handlar om. För så fort jag hamnar i en sådan situation så blir jag som

fast. Fast i tankarna på vad dom inblandade människorna ska tänka nästa gång dom ser mig.