- Emmis! ♥

Nu ska jag förklara det här så bra jag kan utan att få alla imot mig.

Som alla vet så har jag världens underbaraste ponny juppe.

Han betyder verkligen allt för mig.  I april har vi haft honom i 3 år.

Dom första 2 åren var jag i stallet konstant , asså 6-7 timmar per dag.

Stallet var mitt liv.

Men så började jag lära känna mer och mer folk.

Jag drogs sakta bort ifrån stallet och alla kompisar jag hade där. Men jag hade ju fortafarnde kvar lusten.

Men i april förra året lärde jag känna ännu mer folk.

Alkohol kom nu också in i bilden.

Jag var påväg att bli något som jag verkligen inte var.

Jag gjorde saker som jag verkligen inte är stolt över.

Under sommaren hade nästan glömt bort stallet och juppe. (VILKET JAG SKÄMMS ÖVER )

Nån gång i slutet av sommaren blev jag ju då tillsammans med eddie.

SKolan började och jag prioriterade honom i första hand.

Varje dag efeter skolan drog jag till stallet och skyndade mig därifrån för jag ville få så mycket tid med honom som möjligt.

Det här pågick enda tills vi gjorde slut.

Men istället för att träffa eddie efter stallet var jag mer och mer med linus istället.

Fasten jag tyckte om folket jag umgicks med jätte mycket kännde jag mig ändå inte helt lycklig.

Jag började mer och mer inse att man inte kunde lita på dom man trodde att man kunde lita på.

För allt går runt i gråbo. Det är så det är.

Jag tror jag kom in i någon sorts deprission eller något.

För varenda kväll grät jag mig själv till söms. Och då överdriver jag inte .

Jag grät varje kväll i ungefär 2-3 månader.

Men endå orkade jag inte bry mig om varför jag mådde så dåligt.

Jag hade väl bara kommit in i någon period tänkte jag. Alla gör väl det?

Varenda gång jag kom till stallet var det som om jag inte kännde någon där.

Alla hade förändrats.  Trodde jag.

Tills jag insåg att det var jag som förändrats.

Ingen prtatade med mig och det var som jag inte fanns.

Men varför skulle någon göra det ?

Jag var ju aldrig där längre.

När det sedan blev aktuellt att köpa en till häst tänkte jag att nu måste jag sköta mig.

Sköta skolan och stallet eftersom jag hade hamnat efter med båda delarna.

Men det gick lixom inte.

Jag fikc inte ihop allt. För hur skulle jag hinn med två hästar , kompisar och plugga på samma dag.

Timmarna räckte inte till.

Men sedan hände det något.

Jag och linus började '' bråka '' och vi pratade mindre och mindre.

Vi slutade umgås och det gjorde att jag slutade umgås med dom andra med.

Jag fick alltså mer och mer till stallet.

Jag har nu kommit tillbaka till gänget och där har jag riktiga vänner som man kan lita på och må bra med.

Ska jag vara riktigt ärlig var 2011 det värsta året jag varit med om.

Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde det året.

Jag förändrades verkligen helt.

Jag fick en helt annan attetyd, jag var förjävlig mot mina föräldrar , jag sket i han som betydde mest för mig,

jag struntade i skolan och jag betedde mig verkligen inte som man ska.

Det jag ville åstakomma med det här är att jag behöver inte massa ''vänner'' omkring mig.

Jag har mina hästar och mina vänner i stallet.

Det räcker för mig.

Jag försökte vara någon som jag inte är. Snälla gör inte samma misstag som jag gjorde.

Var dig själv i alla lägen.