the sun goes down
vet att jag inte bloggat på ett tag men det tar vi nån annan dag.
Måste verkligen få skriva av mig.
Det här funkar verkligen inte längre.
Okej som ni alla säker redan vet så är jag inte i mitt bästa skick just nu.
Men nu måste jag göra nått åt saken.
Det här fungerar verkligen inte längre.
Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra.
Jag har folk att prata med , men oavsett hur många så känner jag mig endå så ensam.
För när tårarna väl rinner ner för kinden på kvällarna finns ingen här och kan torka dom.
Jag försöker verkligen hålla tillbaka dom.
Men det går inte.
Jag vill inte gråta.
Men endå rinner dom ner för min kind, varenda jävla kväll.
Dom bara rinner och rinner.
Men det kanske är meningen att det ska vara såhär.
Ibland häder nått som får min livsglädje att höjas en smula.
Men lika snabbt händer något som får den att sjunka till botten igen.
Kanske är det meningen att jag ska vara olycklig.
Jag undrar vad jag har gjort för fel.
Varför jag förtjänar att må så här jävla dåligt som jag gör.
Men jag kan inte se vad jag gjort för fel.
Jag är bra på att ljuga det vet jag.
Men jag trodde att du kunde se igenom mina lögner...
Allt jag säger , säger jag bara för att jag hatar att se vad han gör dig.
Jag vill ju bara ditt bästa.
Men när du sätter honom, han som sårar dig gång på gång , i första hand och bara skiter i det jag säger
gör mig så ledsen.
Du är min andra halva.
Såras du såras jag.
Så är det och det kan jag inte komma undan.
ja detta är en av andledningarna som jag vet till varför jag mår som jag gör.
Jag mår dåligt för din skull.
Vi har känt varandra sen vi var pytte små
VI har växt upp med varandra.
Du är som min syster så det är min plikt att skyda dig från allt svek och det onda.
Men jag misslyckas rätt rejälvt.
Och sen att att du tillåter honom säga sånna saker om mig utan att göra nått åt saken.
Ja det svider.
Visst jag kanske inte säger dom finaste sakerna om honom heller .
Men det är skillnad.
För ni har inte umåtts med varandra i 13 år.
Ni har inte genomgått det som vi har.
Ni har inte alla dessa otrolig minnena som vi har.
Och allt det jag säger är bara för att jag bryr mig.
jag vet bara inte vad mer jag ska göra.
om det nu finns något jag kan göra.
Att han går före , det svider.
Kanske överdriver lite nu bara för att jag är så upp över öronen ledsen just nu.
Men det är så jag känner och jag behöver få ur mig detta!!!
Kommentarer
Trackback
