Måste skriva av mig lite.
Läste precis en tjejs blogg.
Hon är 13 år och har förlorat både sin mamma , pappa och syster.
Då börjar jag inse att jag kanske inte ska klaga så mycket på min familj.
Jag vet att jag inte är perfekt till 100 % och att jag inte alltid gör som mina föräldrar vill.
Jag vet att vi bråkar väldigt ofta , fruktansvärt ofta och jag kallar dom saker, fruktanvärt fula saker.
Som jag verkligen inte borde göra.
Jag har verkligen mått riktigt dåligt av att bråka med dom så mycket.
Men jag är verkligen så jäkla trött på att må dåligt hela tiden.
Trött på att mitt humör jämt och ständigt ska gå upp och ner.
Pendla från att vara sådär cp glad och på kvällarna ramla ner till noll igen.
När ed och jag gjorde slut trodde jag att hela min värld skulle rasa samman.
Men konstigt nog gjorde den inte det.
Snarare tvärt om!
Det fick mig att inse att jag måste vara stark och inte tycka så jävla synd om mig själv hela tiden.
Det fick mig att inse att jag ska vara tacksam över det jag har.
För jag har verkligen världens bästa familj , vänner och häst.
Vad mer kan jag önska mig ?
För på den här korta tiden som har gått har jag verkligen vart gladare och mått bättre än vad jag gjort på länge.
Jag mår bra nu . ♥
Det fick mig att inse att jag måste vara stark och inte tycka så jävla synd om mig själv hela tiden.
Det fick mig att inse att jag ska vara tacksam över det jag har.
För jag har verkligen världens bästa familj , vänner och häst.
Vad mer kan jag önska mig ?
För på den här korta tiden som har gått har jag verkligen vart gladare och mått bättre än vad jag gjort på länge.
Jag mår bra nu . ♥
Kommentarer
Trackback